Med respekt för människan; i hemtjänstens tjänst
Denna berättelse har vår medarbetare Agnetha skrivit. Helt från hjärtat. Vi tackar så hemskt mycket.
—
Hej där,
Det är inte alla som trivs på jobbet har jag förstått. Det är heller inte alla som skuttar ur sängen tidigt på morgonen och känner sig redo för en ny spännande dag på jobbet. Jo, kanske för en ny dag, men spännande….?
För min del har mycket ändrats de senaste åren. Det är väl inget märkvärdigt i sig, men känslan av att ha vuxit inombords gör mig både rörd och lycklig. Det hela började med att jag tillsammans med ca 600 personer slutade på ett stort internationellt företag som slog igen. Det vi jobbade med betydde inte något längre, så tillverkningen skulle flytta utomlands för att effektiviseras och dra in mer pengar till företaget. Det var vad som sas och så blev det.
Företaget stängde i Stockholm och produktionen flyttade utomlands. Personalen slutade och sedan har det rullat på i olika riktningar för alla inblandade.
För min del tog det tid att hitta rätt, att se vad jag verkligen ville. Med det menar jag att jag fokuserade på det jag trodde mig kunna och hade varken förmågan eller insikten att se utanför ramen, våga se åt sidorna om man säger. Så det tog tid att hitta rätt.
Jag sökte jobb med ljus och lykta; det tog lite tid men skam den som ger sig tänkte jag och sökte vidare. Eftersom jag till min läggning är både envis, girig och stark, hittade jag jobb och började genast med att jobba massor. Trivdes, men kände inte efter om jag verkligen vill göra det jag gjorde.
Sedan slutade jag, för av olika anledningar blev inte vikariatet en fast tjänst som utlovats. Så, det var bara att söka vidare och se glad ut. Jag tror inte att jag såg så glad ut, men gudarna ska veta att jag försökte i alla fall. Skuttade ur sängen varje morgon och sökte jobb, förbaskat många om man säger så.
Jag hittade jobb, hittade arbetskamrater men av anledning jag inte går in på tog det slut och jag var återigen arbetslös, utkastad i kylan. Inte lätt; men bara att konstatera.
Sökte och sökte och hittade till sist en annons som jag blev glad av. Den, annonsen alltså, beskrev ett nystartat företag som satsar på människan och respekt för just människan. Jag blev genast intresserad och kontaktade Verksamhetschefen.
Intervjun var fantastisk, vi pratade länge och VC lyssnade på mig, såg mig och ställde frågor. Hon var intresserad och jag fick massor av tid till att ställa frågor om företaget, cheferna, bakgrunden och värderingarna. Tyvärr kunde det nystartade företaget bara erbjuda några timmars arbete i veckan.
Jag gick från intervjun och besöket på företaget med glädje i hjärtat. Massor av glädje, och med en känsla av att jag hörde hemma där. Det kändes bara såå bra att ha fått ta del av visionen om att ta hand om och jobba med människor på ett värdigt sätt. Ett respektfullt sätt.
Det var våren 2014 och den: våren alltså, var kall och grå. Sedan kom försommaren med ljuset och hoppet och jag sökte jobb hela tiden. Gav mig sjutton på att jag skulle hitta ett bra, utvecklande och fantastiskt jobb.
Det gjorde jag till sist; hittade det jobb jag sökte våren 2014. Jag kollade av en händelse på företagets hemsida och upptäckte till min STORA glädje att de sökte personal som kunde jobba heltid. Jag tog genast kontakt med Verksamhetschefen igen.
PANG, vilken lycka. Sittandes på badstranden en dag i juli och pratandes med VC bestämdes att jag kunde skriva på anställningsavtalet redan nästa dag. Inte klokt, vilken känsla det var. Nu var jag på banan igen, inom en ny bransch för mig. Fast lite erfarenhet av att jobba med och för människor har jag i bagaget.
Sagt och gjort; den 4 augusti 2014 blev startdatum. Ett företag inom hemtjänsten söder om Stockholm. Ett spännande, nystartat, privat företag med höga ambitioner och stora visioner. Ett företag som låter de anställda vara med i besluten och påverka framgången. Känslan jag har av att jobba här är verkligen positiv och spännande.
Det är verkligen med ett skutt jag kliver ur sängen och går till jobbet. Går och går, tar T-banan ska jag i ärlighetens namn tillägga. Att komma till min arbetsplats känns bra varje dag.
Jag jobbar i hemtjänstens tjänst och stortrivs med det. Varje dag möter jag människor med livserfarenhet. Människor som har levt ett långt och förhoppningsvis ett bra liv och som nu är gamla och behöver min hjälp. MIN hjälp. Det är fantastiskt! Jag känner att jag gör skillnad för människor som jag besöker, varje dag.
Mitt företag ger mig stöd, luft i schemat för att hinna göra skillnad hos varje kund. Ja, vi säger kund och inte patient. Patient kanske man är på ett sjukhus. Hos oss är man människa och man kallas kund i det dagliga talet.
Då och då kastas man in i ett larm och det är brådis. Någon har larmat och larmcentralen hör av sig. Inställelse så fort som möjligt. Just det kan vara både oroande och tungt; vi vet ju vilken kund som har larmat och ibland krävs det dubbelbemanning. Det är en trygghet för kunden och bra för våra ryggar, som ska hålla lång tid framöver är det tänkt.
Det händer också att någon kund i glömskans tecken ställer frågan;
-Vem är du?
Inget konstigt med det, hon eller han (hen) vet helt enkelt inte vem jag är trots att jag varit där flera gånger om dagen ibland. Bara att konstatera och se glad ut. Med en klapp på kinden, lite småprat och en god frukost brukar det lösa sig. Kunden blir trygg och jag blir glad över att den värsta förskräckelsen och glömskan har lagt sig. Så är det oftast, men dock inte alltid.
Det KAN hända att en kund (hen), blir bitter redan i dörröppningen och helt sonika säger:
-Gå hem med dig!!!
Inget vidare att höra men man blir kanske bitter om man har ont eller känner sig ensam; i värsta fall båda delarna. Då går jag, eller rättare sagt sätter mig i bilen och kör till kontoret. Skriver en anteckning om händelsen, varvar ner och kanske berättar för en kollega. Tar en snabb kopp kaffe om det finns möjlighet. Varvar ner igen, fokuserar på nästa besök och ger mig iväg. Igen, mot en ny kund.
Jag vet ju vilken kund jag ska åka till. Ser efter om det finns någon aktuell anteckning att ta del av. Kort sagt, jag förbereder mig inför varje kund. Varje dag. Det är alla värda, den respekten vill jag ge till den jag besöker.
Självfallet har varje kund sitt unika behov. I det här yrket gäller det att vara lyhörd och öppen. Det gäller att se vad som behöver göras även om det inte alltid uttalas. Att både se och höra kundens behov är en konst som kanske inte alla behärskar. Självfallet kan alla lära sig den konsten. Det vill jag tro i alla fall.
Ibland ställer man sig frågan;
-Är det verkligen hemtjänsten som ska jobba med detta?
-Var går gränsen för vad som är vård?
Det är en ganska hårfin linje mellan just vård och omsorg och inte alltför sällan går de hand i hand.
Hos oss får alla som behöver det den hjälp och den omsorg vi kan ge. Vi är varken läkare eller sjuksköterskor på företaget. Men vi hjälper och stöttar alla så gott det går. Efter bästa förmåga och med stor respekt för människan och den personliga integriteten.
Utbildning får vi också, när behovet finns och möjlighet ges. Det är en trygghet för oss anställda, vi har ju alla olika erfarenheter med oss i ryggsäcken. Det tror jag att vi har nytta av, alla vi som valt att jobba med och för människor i hemtjänstens tjänst. Vi har valt att stötta och hjälpa de som vill ha vår hjälp. I många fall har de kanske ingen annan än just hemtjänsten, att vända sig till och att vänta på. Det bör man lägga på minnet och bevara i hjärtat när man besöker en kund.
I mitt yrke ingår det mycket; allt från att ledsaga någon till läkare eller tandläkare till att hjälpa med städning och social samvaro. Jobbet kan också innebära att tidigt på morgonen göra frukost, se till att kunden kommer ur sängen, hjälpa till med hygienen, bädda sängen, ge medicin och kanske vädra en stund. Fast den absolut främsta insatsen är att vara social och ge så mycket stöd som möjligt, allt efter det behov kunden har. Det varierar verkligen. Det är inte städningen som är fokus, även om det är insatsen. Nej, fokus ligger på kunden. Det gäller i alla lägen.
Ibland behöver man hjälpa till i tvättstugan hos kunden. Det kan vara varierande. Jag har några kunder som har massor med tvätt varje gång det är tid att tvätta. Vi hinner sällan eller aldrig tvätta och torka tvätten inom ramen för tvättiden och insatstiden. Då gäller det att lösa situationen. Boka upp nästa datum för tvätt. Försöka hänga blöt tvätt i hemmet; förhoppningsvis finns tvätthiss ovanför badkaret. I annat fall är det stolar som gäller.
Andra kunder har tvättmaskin i hemmet. De har heller inte massor av tvätt utan kan få hela tvätten torr med torktumlare. Då hjälper vi till med det, stöttar och ger det sociala stöd som behövs mellan maskinerna och städningen av badrummet.
Puuh; ingen dag är den andra lik. I alla fall inte i sin helhet. Visst kan dagarna rulla på i samma mönster men det brukar finnas möjlighet till flexibilitet och valmöjligheter, trots allt. Om någon kund avbokar sitt besök, det händer, finns det möjlighet att jobba på kontoret men också att kontakta en annan kund och föreslå ett spontant besök eller en aktivitet. Man har ju tid över och möjlighet att lägga den tiden på någon som har behov. Fast självfallet bara om det är helt OK för kunden.
Känslan av att jag betyder något finns kvar hos mig när jag kommer hem på kvällen. Jag har gjort något bra och det har betydelse för andra människor. När jag blir gammal vill jag ha det så. Fast jag vet inte om jag vill bli gammal och bara ha hemtjänsten att luta mig mot. I ärlighetens namn vill jag nog vara på något äldreboende, där det finns personal på plats hela tiden och där jag kan känna mig trygg. Visst är hemtjänsten superbra, det står jag verkligen för. Nu talar jag i egen sak och för det företag jag är anställd av. Vi gör vårt bästa och vi ser människor och deras behov.
Dock, det finns situationer när man känner sig hjälplös, utan makt att kunna göra allt. Det är i de gränsfall som frågan är om det är vård eller omsorg som gäller. I några fall har mitt företag haft sådana kunder. De behövde egentligen mer vård än vad vi kunde erbjuda men inget sjukhus eller äldreboende hade möjlighet att ta emot kunden (hen).
Det löste sig till sist och det blev till det bättre för kunderna. Även om det krävdes många telefonsamtal från våra chefer och flera journalanteckningar av oss personal. Till sist blev det bra och det är vi alla glada för. Med människor och deras behov i centrum, känns det toppen med en slutgiltigt bra lösning.
För bara några månader sedan skulle jag aldrig ha kunnat tänka mig att söka jobb inom hemtjänsten. Det fanns inte i min värld liksom, inte inom ramarna för min kompetens. Nej, jag skulle jobba på kontor och göra allt det administrativa. Vara spindeln i nätet, den som visste massor och hade koll på allt.
Det var en slump att jag hamnade där jag är i dag. TACK slumpen och tillfälligheten! Tack också till min kompis som tipsade mig och fick mig att våga tro att jag skulle passa inom det här yrket.
**********************************************************************
Avslutningsvis
Jag berättade för en ganska nära vän att jag nu jobbar och att jag jobbar inom hemtjänsten. Jag var glad och ville verkligen berätta.
-Men herregud, stackars dig! Blev det verkligen så att du hamnade i ”kvinnofällan”. Vad tråkigt att höra…
Blev man besviken eller….
Jag hoppas att hemtjänsten får bättre status än vad den har i dag. Jag kan bara tala för det företag jag är anställd på. Vi har bra chefer, förhållandevis bra lön. Bra möjlighet till utbildning och stort inflytande i allt som händer på företaget.
Agnetha Andresen, Nova Omsorg AB
I hemtjänstens tjänst
