Ibland vaknar jag, eller för att vara ärlig, varje natt vaknar jag och funderar på varför man gör det man gör. Är det för att få lön? Är det för att må bra? Är det något i väntan på något annat? Är det för att man tycker det är så mycket man kan förändra så man bara måste?
Nova Omsorg har funnits i snart 5 år. De har varit de roligaste och mest utmanande åren i mitt arbetsliv.
Det slår ju med hästlängder IT bubblan i slutet av 90 talet och det slår med ljusår mina arbeten i försäkringsbolag eller personaluthyrningsbranschen. För att inte tala om mitt första jobb som dammsugarförsäljare i slutet av 1989. Det jag gör nu har en mening.
Det finns dock ett dilemma, omsorgsbranschen är rent ut sagt förjävlig att driva företag i.
Som marknadsekonom förstår man sällan hur kommunala beslutsfattare tänker, än mindre hur de inte tänker. Tyvärr handlar det till sist om politiska majoriteter. Det allra största hotet mot att skapa bra omsorg är politiska ideologier till vänster där man på fullaste allvar tycker att stat och kommun ska ha ensamrätt att ge omsorg till medmänniskor. Oavsett hur usel den är.
Ordet som sammanfattar denna ideologi handlar endast om ett företagarförakt i tron om att alla är ute efter att bara tjäna pengar.
Det stör mig, så till den grad att jag på fullaste allvar skulle göra vad som helst för att argumentera med Jonas Sjöstedt på Tele2 arena för att bevisa hur fel han har. Att generalisera är farligt. Att göra det med en politisk agenda och leka med människors trygghet är olagligt.
Nova Omsorg har på våra fyra första år gjort förluster. Vi delägare har stått tillbaka till förmån för att kunna skapa det vi gjort. Under 2017 levde vi utan lön i 3 månader. Det är ju vår skyldighet som ägare att föra till pengar om vi tror på framtiden. Det har känts rätt.
Dock är ingen av oss fyra några förmögna människor så det har och är stundtals jäkligt tufft för oss. Vi klagar inte på det. Vi valde att satsa och vi tänker och kan inte förändra vår grundsyn och mänskliga värderingar. Det var ju det som förenade oss för fem år sedan. Det var värderingar som skulle medföra att vi kunde växa. Vi investerar i Svensk omsorg. Det borde fler göra.
Ibland känns det som det kvittar vad man gör och hur man än vänder sig så är arslet är alltid bak.
Jag har fått flera samtal om att sälja Nova Omsorg och ibland när allt känns skit så tänkte jag ”ni får väl köpa oss då” – man kanske fick tillbaka lite av den tid och de pengar man investerat. Man kanske skulle gå tillbaka till det man höll på med innan omsorgen. Vad var det nu det var igen? Vad betydde jag för andra människor då? Vill jag det?
Nä, för tusan, nej. Det är ju det här som betyder något. Det är ju Nova Omsorg som ska bli riskkapitalisternas stora motpol. Ett stort företag med medarbetare som driver åt samma håll, förvisso med olika idéer och personligheter, men likväl, med samma känsla för människan.
Den som vi är här för att hjälpa. Den som aldrig får bli en siffra på ett papper.
På ena sidan står politiker, kommun och landsting och på den andra banker och kreditinstitut. Där mittemellan står vi.
Den ena sidan vill att vi ska göra bra omsorg för alla pengarna, den andra vill inte ta i oss med tång för vi tjänar inga pengar.
Detta är något av de mest provocerande för mig att hantera. Jag vill bara skrika rakt ut och sätta stopp för idiotiska förslag som påverkar oss att göra vårt arbete bättre.
Vill avsluta med en berättelse om personen Någon, ni vet hen som dyker upp varje dag utan att ha ett arbete men som ändå är orsaken till att saker sker eller inte sker. Mjölken är slut, någon tog det sista och kan Någon handla mer?
Bilen ser ut som skit invändigt, Någon har smutsat ner den. Kan Någon svara i telefon? Kan Någon hjälpa till?
Det finns väldigt många Någon i varje företag. Hen är överallt och ingenstans.
Det är nämligen så himla enkelt att glömma bort att tänka på att jag själv är just lika mycket Någon som alla andra.
Jag är Någon om jag inte vill och gör annat. Att be Någon ordna något när man kan göra det själv är lättja.
Därför älskade Nova- (och bransch)kollegor, oavsett vad ni tycker Nova Omsorg betyder för Er så är inte Någon som kommer att se till att framtidens omsorg förändras, det måste DU göra.
På Nova Omsorg arbetar Abba, Adrian, Aga, Agens, Agneta, Agnetha, André, Andreas, Angelica, Anis, Anita, Anki, Anna, Ann-Christine, Anne Lee, Annelis, Annica, Awet, Barzy, Berit, Camilla, Carina H, Carina S, Carina Ö, Carita, Cecilia, Christian, Christina, Daniel, Desiree, Dominika, Eeva, Efe, Elinborg, Elisabeth O, Elizabeth, Elliot, Elsa, Emelie, Erja, Ewa, Eva, Fanni, Fia, Frey, Gudrun, Helena, Helena S, Hilde, Ice, Ida Z, Ida J, Jan, Jasim, Jenny Å, Jenny A, Jessica A, Jessica M, Jessika W, Joanna, John, Julia C, Julia L, Julia J, Justin, Jörgen, Lotta Kalmdal, Lotta Karlsson, Lotta Källström, Karin, Katarina E, Katarina P, Katja, Ketemu, Kevin, Kim, Kisanet, Lena, Lillan, Linda, Liz, Louise, Madde D, Madde R, Marcus, Mari, Marja, Martin, Maud, Mikaela, Miljana, Mirelle, Modou, Mohamed, Monica N, Monica A, Mylene, Natascha, Niclas, Nikita, Nina K, Nina N, Paul, Pia S, Pia L, Rabah, Robban, Robin, Ronija, Stefan O, Stefan H, Sabina, Sainabou, Sam H, Sam R, Alexandra, Sanna L, Sann Ö, Sara J, Sarah M, Semsa, Shewit, Sigrid, Sirpa, Sonja, Sophia, Susanne W, Susanne H, Susanne S, Sussie M, Tina, Toko, Tom, Tomas, Viva, Yasemin, Yodit, Zaid. .
Alla försöker förändra och göra skillnad. Alla utom Någon. Hen har fått sparken. För alltid.
Vill Du bli en av oss? Maila jobb@novaomsorg.se
Stefan Högquist
VD
Nova Omsorg AB
